Varför är inte fler människor välbärgade?

I Bodo Schäfers fantastiska bok ”Vägen till ekonomisk frihet” skriver han att avsaknad av pengar beror på ett antal olika mer eller mindre psykologiska egenskaper. Han skriver ”Det är lätt att lära sig de grundläggande principer om välfärd… Men varför är då inte fler människor välbärgade? Därför att det är precis lika lätt att fortsätta vara fattig.” – Det är lätt att spara 10 % varje månad men det är också lätt att spendera pengarna!!!

De som inte bygger upp en förmögenhet har ett antal grundläggande åsikter som gör att de inte kan ha några pengar.

Till att börja med definierar inte de fattiga människorna rikedom klart och tydligt. Man måste alltså bestämma sig för vad som är rikedom för sig själv. Man ska se en tydlig summa framför sig. Jag ser flera summor framför mig. Först 300 000 kr, sedan 500 000 kr, därefter kommer 1000 000 kr. Sedan 2 miljoner 3 miljoner etc. ”Livet är som ett postorderföretag. Det ger oss precis det vi vill ha.” Man skriver inte till postorderföretaget att ”skicka något trevligt”. Man gör en exakt beställning. Men så länge man inte har fastställt en exakt summa kan livet inte skicka pengarna till oss. Tipset Bodo Schäfer ger är att skriva upp en summa som man strävar efter. Sedan kan man ju ändra siffran om den var för låg…

Människor som inte har några pengar gör välfärd till ett ”vandringsmål”. Han menar att många människor kanske sätter ett mål men så fort det dyker upp problem ändrar de målet. Målet ”vandrar”, så att säga. Lösningen på det är att sätta upp så stora mål att de överskuggar alla problem. Stora mål gör att vi intresserar oss mer, upptäcker fler möjligheter och lär känna fler viktiga människor. Nu är mitt mål mycket högre än förut. För några år sedan var målet att kunna ha pengar för dagen. Sedan blev det att få ihop en miljon under mitt liv. Nu tror jag att jag innan pensionen kan komma upp i 20-30 miljoner. Det blir inte lätt, men när jag tänker på det blir jag ruggigt motiverad att spara och investera smart.

Människor som inte har några pengar gör aldrig välstånd till ett absolut måste. De som är rika har ofta gjort sitt mål att få välstånd till ett måste. De övervinner alla svårigheter på vägen och ser till att de hela tiden går framåt. Ett ytterligare tips Bodo Schäfer ger, för att göra rikedom till ett måste, är att förpliktiga sig offentligt. På det sättet har man andra människors ögon på sig också. Vad gäller detta råd så håller jag nog inte med, vi har iallafall bestämt oss för att inte göra det. Jag och hustrun har däremot förpliktigat oss mot varandra. Sedan gör jag det här på bloggen. Men inte inför arbetskamrater, släkt eller vänner.

Människor som inte har några pengar håller inte ut. Det gäller att som Winston Churchill sa: Ge aldrig, aldrig, aldrig, aldrig upp! Man måste helt enkelt hitta något sätt att orka hela vägen. Ett sätt är att se sig själv i bilder när man har allt det man önskar sig. Ett annat tips Bodo Schäfer ger är att göra en scrapbook eller ett album med bilder på fina hus, läckra bilar, fantastiska miljöer och resemål. Detta album kan sedan motivera oss när det är motigt. Detta har jag inte heller gjort. Det känns lite halvpatetiskt. Men å andra sidan tänker jag ofta på hur drömhuset ska se ut, hur drömsemestern kommer att vara etc.

Människor som inte har några pengar tar inte något ansvar. Man måste ta ansvar för allt som händer i livet, både förluster och vinster. Så fort man tar på sig ansvaret känner man frihet. Det är lätt att skylla på familjen, jobbet, regeringen och skatterna. Men då ger man bort sin personliga makt. Det gäller att ta ansvar för allt!

Människor som inte har några pengar är inte beredda att satsa 110 procent. Det går att ursäkta sig. Det finns två livslögner som är livsfarliga: 1. Även i framtiden kommer jag vara nöjd med det jag har. 2. Om jag satsade allt, då skulle jag vara den bäste. Bodo Schäfer skriver att bakom båda dessa gömmer sig självbedrägeri, rädsla och avsaknad av äkta självkänsla. Att i framtiden vara nöjd med hur vi har det idag motsäger den mänskliga naturen av att vilja växa och utvecklas. ”En människa som slutar växa, börjar dö!”

Vad gäller den andra livslögnen; Vad skulle hända om den personen (som säger att om jag verkligen satsade skulle jag vara bäst) verkligen satsade allt? Då skulle det nog bli uppenbart för personen själv och omgivningen att de faktiskt inte var så duktiga, kompetenta och framgångsrika. Och det är just det de är rädda för. Men den som verkligen satsar allt, kanske också lyckas. Men man ska inte ”gömma sig genom att försöka framstå som en cool levnadskonstnär.”

Människor som inte har några pengar saknar en bra coach. Precis som idrottsmän behöver coacher för att fortsätta utvecklas, så behöver de som strävar efter utveckling i arbetslivet och utveckling av ekonomin en coach. Även superstjärnor behöver någon som man kan diskutera med, och därför behöver vi också det. Vad gäller mig själv så ser jag min blogg och er andra bloggare som en sorts coach för mig. Jag har alltså ingen coach som jag går till och träffar en gång i månaden. Men det är klart, det kanske inte hade varit så dumt…

Jag kan verkligen rekommendera Bodo Schäfers bok, den är oerhört motiverande och intressant. Jag planerar att skriva mer om hans tankar här i bloggen också.