Jag är trött på Rich Dad's gapighet

Innan jag fortsätter vill jag bara säga att Rich Dad är en bra bok, precis som uppföljarna. Böckerna har gett mig många bra insikter. Som exempel kan vi titta på sidan 268-269 i Cashflow Quadrant (den svenska utgåvan); ”Snabbguide till rikedom”. Där kan vi läsa att att skillnaden mellan framgångsrika medelklassinvesterare och fattiga bl.a. handlar om att de som är fattiga ofta tänker att man ska bli rik fort (t.ex. med hjälp av lotteri) medan de framgångsrika medelklassinvesterarna sparar 10-20 % av lönen som de investerar långsiktigt. Detta är i linje med alla andra böcker jag har läst om investeringar och om hur man kan bli rik.
Men nu är jag så trött på Rich Dad’s ”gapighet”.

Om man lyssnar på Robert Kiyosaki på Youtube t.ex. bli man bara irriterad. Och när man väl har sett det där lyser det igenom i böckerna också. Han har sagt t.ex. att hans livsstil kan bara upprätthållas om man är rik, och rikedomen börjar vid 10 miljoner dollar!! Låt oss vara uppriktiga, jag tror inte att så många procent av världens befolkning kan komma upp i de summorna. Ibland känns det som att han föraktar hårt arbetande människor som gör allt de är kapabla till. Robert Kiyosaki skriver vidare (samma sida som ovan) att de rika de skapar produkter och service som de kan sälja till de fattiga och medelklassen (underförstått: de manipulerbara klåparna). Det vidriga är att han inte verkar inse att vi alla är beroende av varandra. Ingen kan bli rik ensam. De fattiga och medelklassen är till för att köpa hans produkter så att han kan bli rik! Jag förstår ju att man måste ha köpare till produkterna, och att företagen är till för att tjäna pengar, men när han skriver på det här sättet bli jag irriterad över det kortsynta eller vad man ska kalla det.

Robert Kiyosaki tjatar mycket om att pengar arbetar för dom rika så att själva inte behöver arbeta. Visst, jag vill också att mina investeringar ska ge mig avkastning/ränta/utdelning, men det betyder inte att man ska förakta arbete. Om man jämför med mina ”investeringsidoler” (Graham, Buffet, Aktiestinsen, Fisher, Lynch etc.) så arbetade alla hårt på sina kontor eller arbeten under många år. De har genom sina liv visat att arbete i sig är något bra och inget att förakta. Warren Buffet har inte tänkt att lägga av, vad jag vet, och han är nästan 80 år. Det är något som jag tycker att Rich Dad kan fundera lite över.