Portföljens värde idag är 390 000 kr (från 360 000 förra månaden) och ökningen kommer både från insättning av nytt kapital och en ungefärlig uppgång på 5 % på portföljvärdet. Om inte börsen sjunker alldeles för mycket kommer vi nå 400 000 kr innan sommaren som är vårt mål. Förhoppningsvis kommer vi upp till en halv miljon till årsskiftet.
Denna månad utökade jag posterna i Axfood och Ratos. Axfood är en mycket defensiv aktie som tickar på långsamt men säkert. Utdelningen är hög och stabil. (Den dag då man handlade Axfood utan utdelning sjönk aktien 5 %, vilket är mer än utdelningen. Lite anmärkningsvärt, tycker jag). Ratos är förmodligen Sveriges bästa investmentbolag som har haft fantastiskt resultat under de senaste åren. Utdelningen är också strax över 4 %. Jag har varken köpt nya bolag eller sålt något bolag under mars månad. Det känns bra att inte köpa och sälja för frekvent. Min strategi är att äga aktier i under 20 bolag, att inte byta dom för ofta och att kapitalet ska växa lugnt och fint och därför är det extra kul nu när man börjar se utdelningarna komma in på depåerna.
Det har varit lite psykologiskt jobbigt för min del med Questerre. Jag var upp nästan 50 % och nu är den nere på plus 7 %. Men jag håller den kvar, jag tror att det är bra att sitta still i båten.
De bolag jag har är desamma som förra månaden (i alfabetisk ordning)
Avanza
Axfood
Blackpearl
Fabege
Kinnevik
Latour
Midway
Questerre
Ratos
SCA
Svolder
Säki
Tele2
Öresund
Storleksordningen i min portfölj är följande:
Ratos 9,5 % (6,8 %)
Questerre 9,3 % (13,0 %)
Tele2 8,2 % (7,9 %)
Axfood 7,8 % (6,1 %)
Fabege 6,6 % (7,0 %)
Säki 6,4 % (6,3 %)
SCA 6,0 % (6,9 %)
Öresund 6,0 % (6,2 %)
Latour 5,6 % (6,7 %)
Kinnevik 4,9 % (4,9 %)
Blackpearl 4,8 % (5,5 %)
Svolder 2,8 % (2,5 %)
Avanza 2,4 % (2,5 %)
Midway 1,0 % (1,1 %)
onsdag 31 mars 2010
torsdag 25 mars 2010
Alla kan bygga en egen pengamaskin - av Tobias Schildfat
”Vägen till din första miljon – Alla kan bygga en egen pengamaskin” av Tobias Schildfat heter den senaste boken jag har fått ögonen på. Jag älskar denna sortens böcker!
Även om innehållet till många delar liknar andra böcker i samma genre så är denna är riktigt bra!! Jag kan verkligen rekommendera den. Tobias Schildfat har flera egna uttryckssätt jag inte har läst tidigare och även om man kanske har läst själva innehållet tidigare så förklarar han det på ett nytt och personligt sätt. Den är till viss del skriven för att få folk att börja spara och investera, men för min del tycker jag inte att det stör; Det kan alltid vara bra att gå tillbaka till grunderna även om jag själv kanske inte längre är nybörjare (men det finns alltid massor att lära…).
Schildfat undrar i inledningen av boken varför det är så få människor som tycker att det är spännande att prata om ekonomi och aktier etc. Många blir bara stressade och illa till mods när temat kommer upp. Han har därför i stället börjat ställa frågan om vilka drömmar folk vill uppnå och vad de skulle vilja göra om de hade alla pengar de behövde. I det läget börjar människors ögon lysa och då säger han att om ni börjar engagera er i er ekonomi och bygger en ”pengamaskin” så kan ni nå era drömmar. Han skriver ”Ju fler människor som med hjälp av en stark egen ekonomi vågar välja sitt liv utifrån sin passion och skapande kraft, desto bättre tror jag att vår värld kommer att utvecklas.” En mycket intressant tanke.
Grunden till att bli rik är egentligen väldigt enkelt. Först måste man få in pengar. Och efter utgifter och räkningar måste man ha ett överskott. Till sist, överskottet ska investeras. Det viktiga är att man inte måste ha ett gigantiskt överskott. Det räcker att det iallafall är lite. Sedan kan detta växa långsamt men säkert. Många börjar inte spara för att det ändå är så lite. Fel tänkt. Tänk om! Ett litet överskott är ett överskott och ett litet underskott är ett underskott. Och det är med överskott man får byggnadsmaterialet till en pengamaskin. Med underskott kan man aldrig bli ekonomiskt fri.
När Schildfat gick på lågstadiet fick han höra om Spara och Slösa (jag kommer också ihåg detta från lågstadiet) och han tycker att systrarna borde kompletteras med systern Investera. Det intressanta med Investera är att hon både sparar och slösar. Det viktiga är att göra det i rätt ordning. Först sparar man tills man, genom att investera, har byggt en pengamaskin. Och sedan, när pengamaskinen ger tillbaka pengar, kan man ”slösa” och unna sig saker. Man måste därför inte välja mellan att spara och slösa, man kan få båda delarna.
Ett sätt att få överskottet att växa varje månad är att se över alla utgifterna. Kan man klara sig på billigare boende, billigare bil, färre utgifter? Om man bor billigt under några år, kan man sedan få råd med sitt riktiga drömboende.
Jag får fortsätta snart igen, har läst halva boken hittills. (Boken är sprillans ny och kostar 158 kr på Adlibris.)
Även om innehållet till många delar liknar andra böcker i samma genre så är denna är riktigt bra!! Jag kan verkligen rekommendera den. Tobias Schildfat har flera egna uttryckssätt jag inte har läst tidigare och även om man kanske har läst själva innehållet tidigare så förklarar han det på ett nytt och personligt sätt. Den är till viss del skriven för att få folk att börja spara och investera, men för min del tycker jag inte att det stör; Det kan alltid vara bra att gå tillbaka till grunderna även om jag själv kanske inte längre är nybörjare (men det finns alltid massor att lära…).
Schildfat undrar i inledningen av boken varför det är så få människor som tycker att det är spännande att prata om ekonomi och aktier etc. Många blir bara stressade och illa till mods när temat kommer upp. Han har därför i stället börjat ställa frågan om vilka drömmar folk vill uppnå och vad de skulle vilja göra om de hade alla pengar de behövde. I det läget börjar människors ögon lysa och då säger han att om ni börjar engagera er i er ekonomi och bygger en ”pengamaskin” så kan ni nå era drömmar. Han skriver ”Ju fler människor som med hjälp av en stark egen ekonomi vågar välja sitt liv utifrån sin passion och skapande kraft, desto bättre tror jag att vår värld kommer att utvecklas.” En mycket intressant tanke.
Grunden till att bli rik är egentligen väldigt enkelt. Först måste man få in pengar. Och efter utgifter och räkningar måste man ha ett överskott. Till sist, överskottet ska investeras. Det viktiga är att man inte måste ha ett gigantiskt överskott. Det räcker att det iallafall är lite. Sedan kan detta växa långsamt men säkert. Många börjar inte spara för att det ändå är så lite. Fel tänkt. Tänk om! Ett litet överskott är ett överskott och ett litet underskott är ett underskott. Och det är med överskott man får byggnadsmaterialet till en pengamaskin. Med underskott kan man aldrig bli ekonomiskt fri.
När Schildfat gick på lågstadiet fick han höra om Spara och Slösa (jag kommer också ihåg detta från lågstadiet) och han tycker att systrarna borde kompletteras med systern Investera. Det intressanta med Investera är att hon både sparar och slösar. Det viktiga är att göra det i rätt ordning. Först sparar man tills man, genom att investera, har byggt en pengamaskin. Och sedan, när pengamaskinen ger tillbaka pengar, kan man ”slösa” och unna sig saker. Man måste därför inte välja mellan att spara och slösa, man kan få båda delarna.
Ett sätt att få överskottet att växa varje månad är att se över alla utgifterna. Kan man klara sig på billigare boende, billigare bil, färre utgifter? Om man bor billigt under några år, kan man sedan få råd med sitt riktiga drömboende.
Jag får fortsätta snart igen, har läst halva boken hittills. (Boken är sprillans ny och kostar 158 kr på Adlibris.)
onsdag 24 mars 2010
Peter Lynch - Beating the Street (3)(Peters princip 6-7)
Peter Lynch är mycket positiv till aktiebörsen. Han skriver att aktiemarknaden är nådig – klantarna får alltid en ny chans! Vid några tillfällen missade han några chanser där han var inne på att köpa aktier för en dollar styck, men avstod, för att sedan se aktien stiga till 30 dollar. Hans värsta miss var ett företag som kostade 25 cent per aktie som sedan steg till 65 dollar (Home Depot). Men, som han säger, det kommer alltid nya chanser!
Peter Lynch betonar flera gånger att ”Man måste behålla aktiefonder (aktier) för att tjäna pengar på dom”. Det är enda sättet. För de människor som skräms bort av aktier så är det ingen lösning att investera i aktiefonder. När aktiekursen går ner ger det oss ett köpläge med reapris, man ska inte sälja då utan istället ska man köpa mer.
Princip 6 – ”Om man ändå vill välja en fond, kan man lika gärna välja en som är bra.”
Ett problem med aktiefonder är att bara 25 % av fonderna är bättre än index. Detta innebär att 75 % är sämre än index. Peter Lynch har några teorier om varför det är så. Teori 1 – aktieförvaltarna är helt enkelt urusla. Teori 2 - aktieförvaltarna låtsas tänka själva men vågar inte avvika från index för mycket och resultatet blir sämre än index. Teori 3 – många utländska investerare köpte de stora och välkända företagen (de indextunga) och gjorde att just index gick upp. (De som hade aktier i mer okända företag hamnade därför på efterkälken). Teori 4 – indexfonderna är en självuppfyllande profetia. Många stora institutioner investerar i de stora indextunga aktierna och därför stiger indexfonderna bättre än de övriga. Personligen tror jag att alla teorierna kan vara förklaringen på många olika fonder.
Peter Lynch skriver att han inte hade någon särskild strategi när han investerade mer än att han tittade på företagens siffror och detaljer och köpte de företag som verkade bäst. Ofta köpte han de företag som konkurrenterna hade mest respekt för. Han sökte också efter företag som marknaden hade förbisett och undervärderat. Det går alltid att hitta undervärderade företag! skriver han.
Han investerade sällan i företag som han inte förstod. Han upprepar sitt råd om att alla borde investera i den bransch han/hon arbetar. Där har man en chans att förstå vilket företag som är bäst. Om man jobbar inom detaljhandeln eller bankerna borde man kunna bedöma vilka av bolagen som är konkurrenskraftigast. Personligen tycker Peter Lynch sig se att småbolagsfonder alltid vinner på sikt. Men då gäller det att ha tålamod eftersom det kan ta ett par år innan kursstegringen på småbolagen kommer igång ordentligt. Peter Lynch har också en teori om att alla sektorer av aktiemarknaden till slut kommer i ropet och därför ska man investera i det som har varit impopulärt ett tag.
Lite självkritik unnar han sig, han skriver att under hans första år hände det att han ”drog upp blommorna och vattnade ogräset” (ett uttryck som sedan Warren Buffett frågade om han fick tillåtelse att använda sig av). När Peter Lynch hittade ett företag som han gillade bättre än de han hade i portföljen köpte han detta företag och sålde ett annat. Men när han ser i backspegeln anser han att han sålde ofta för fort. Han övergav ibland några mycket bra företag för att köpa några sämre.
Sammanfattning av fondstrategierna (som jag också tycker kan översättas till aktiestrategier) är:
Placera så mycket pengar du kan i aktiefonder (aktier).
Fördela pengarna mellan tre och fyra kategorier av aktiefonder (aktier). På det sättet kommer du alltid ha pengar investerat i den bästa kategorin.
När du sätter in nya pengar i sin depå bör man satsa dem på den aktiefond (aktie) som är den bästa inom sin sektor men i den där branschen har kommit efter.
Byt inte aktiefonder (aktier). Håll dig till några stycken och flytta inte runt pengarna. Det är bättre att hålla sig till samma fonder/aktier hela tiden och inte försöka rida på olika vågor och köpa och sälja. Ett sådant beteende skadar bara nettoförmögenheten.
Nu går vi till nästa princip.
Princip 7 – ”Ett bolags kontorslyx står i direkt proportion till styrelsens ovilja att ge utdelningar.”
Under sina aktiva år gjorde Peter Lynch många företagsbesök och efter att ha besökt Taco Bells huvudkontor (som såg ut som en bilverkstad) formulerade han ovanstående princip. Man ska undvika företag som tycker det är oerhört viktigt att huvudkontoret ser bra ut, på bekostnad av utdelningarna. Huvudsyftet för företagsledningen måste vara att ge tillbaka till ägarna så mycket som möjligt.
Peter Lynch betonar flera gånger att ”Man måste behålla aktiefonder (aktier) för att tjäna pengar på dom”. Det är enda sättet. För de människor som skräms bort av aktier så är det ingen lösning att investera i aktiefonder. När aktiekursen går ner ger det oss ett köpläge med reapris, man ska inte sälja då utan istället ska man köpa mer.
Princip 6 – ”Om man ändå vill välja en fond, kan man lika gärna välja en som är bra.”
Ett problem med aktiefonder är att bara 25 % av fonderna är bättre än index. Detta innebär att 75 % är sämre än index. Peter Lynch har några teorier om varför det är så. Teori 1 – aktieförvaltarna är helt enkelt urusla. Teori 2 - aktieförvaltarna låtsas tänka själva men vågar inte avvika från index för mycket och resultatet blir sämre än index. Teori 3 – många utländska investerare köpte de stora och välkända företagen (de indextunga) och gjorde att just index gick upp. (De som hade aktier i mer okända företag hamnade därför på efterkälken). Teori 4 – indexfonderna är en självuppfyllande profetia. Många stora institutioner investerar i de stora indextunga aktierna och därför stiger indexfonderna bättre än de övriga. Personligen tror jag att alla teorierna kan vara förklaringen på många olika fonder.
Peter Lynch skriver att han inte hade någon särskild strategi när han investerade mer än att han tittade på företagens siffror och detaljer och köpte de företag som verkade bäst. Ofta köpte han de företag som konkurrenterna hade mest respekt för. Han sökte också efter företag som marknaden hade förbisett och undervärderat. Det går alltid att hitta undervärderade företag! skriver han.
Han investerade sällan i företag som han inte förstod. Han upprepar sitt råd om att alla borde investera i den bransch han/hon arbetar. Där har man en chans att förstå vilket företag som är bäst. Om man jobbar inom detaljhandeln eller bankerna borde man kunna bedöma vilka av bolagen som är konkurrenskraftigast. Personligen tycker Peter Lynch sig se att småbolagsfonder alltid vinner på sikt. Men då gäller det att ha tålamod eftersom det kan ta ett par år innan kursstegringen på småbolagen kommer igång ordentligt. Peter Lynch har också en teori om att alla sektorer av aktiemarknaden till slut kommer i ropet och därför ska man investera i det som har varit impopulärt ett tag.
Lite självkritik unnar han sig, han skriver att under hans första år hände det att han ”drog upp blommorna och vattnade ogräset” (ett uttryck som sedan Warren Buffett frågade om han fick tillåtelse att använda sig av). När Peter Lynch hittade ett företag som han gillade bättre än de han hade i portföljen köpte han detta företag och sålde ett annat. Men när han ser i backspegeln anser han att han sålde ofta för fort. Han övergav ibland några mycket bra företag för att köpa några sämre.
Sammanfattning av fondstrategierna (som jag också tycker kan översättas till aktiestrategier) är:
Placera så mycket pengar du kan i aktiefonder (aktier).
Fördela pengarna mellan tre och fyra kategorier av aktiefonder (aktier). På det sättet kommer du alltid ha pengar investerat i den bästa kategorin.
När du sätter in nya pengar i sin depå bör man satsa dem på den aktiefond (aktie) som är den bästa inom sin sektor men i den där branschen har kommit efter.
Byt inte aktiefonder (aktier). Håll dig till några stycken och flytta inte runt pengarna. Det är bättre att hålla sig till samma fonder/aktier hela tiden och inte försöka rida på olika vågor och köpa och sälja. Ett sådant beteende skadar bara nettoförmögenheten.
Nu går vi till nästa princip.
Princip 7 – ”Ett bolags kontorslyx står i direkt proportion till styrelsens ovilja att ge utdelningar.”
Under sina aktiva år gjorde Peter Lynch många företagsbesök och efter att ha besökt Taco Bells huvudkontor (som såg ut som en bilverkstad) formulerade han ovanstående princip. Man ska undvika företag som tycker det är oerhört viktigt att huvudkontoret ser bra ut, på bekostnad av utdelningarna. Huvudsyftet för företagsledningen måste vara att ge tillbaka till ägarna så mycket som möjligt.
måndag 15 mars 2010
Peter Lynch - Beating the Street (2) (Peters princip 4-5)
Beating the Street är mycket intressant som levandegör aktietänket mycket bra. Jag kan verkligen rekommendera den. Vi fortsätter:
Princip 4 – ”Man kan inte se in i framtiden i backspegeln”
Det som är lite extra intressant är att boken skrevs 1993 och då hade ekonomerna en del att bekymra sig över; bl.a. Sovjets undergång och hålen i ozonskiktet. Många ekonomer hade domedagspredikningar som Peter Lynch inte tycker att man ska lyssna till. Han skriver om andra tidigare kriser som inte hade ruinerat jorden eller världens börser, t.ex. Iran-Irak-kriget etc. Man kommer aldrig att veta vad som händer, men mänskligheten har en förmåga att komma tillbaka. Därför ska man inte titta för noggrant i backspegeln.
Peter Lynch skriver flera gånger om att förutsättningen för att tjäna pengar är att inte skrämmas bort från dem; kunskap om aktier är meningslös om man saknar viljestyrka. Den som är rädd saknar ofta viljestyrkan att våga investera på börsen. Han skriver att den som fullständigt struntar i marknadsläget och robotmässigt investerar efter tidtabell månad efter månad, han eller hon kommer att klara sig bättre än de som försöker hitta bottnar och toppar.
Precis som Warren Buffett skriver Peter Lynch om att det blir fantastiska reapriser på aktier när börserna faller pga oro för världsekonomin. De som istället investerar stort när alla andra säljer kan dubbla sina förmögenheter ganska fort. Men, det är enklare sagt än gjort. Varje kris verkar nämligen värre än den förra och det blir svårt att bortse från de många dåliga nyheterna. Men, som han upprepar om och om igen, det bästa man kan göra är att investera efter tidtabell månad efter månad.
Det som är ironiskt med aktier är att människor mår så mycket bättre när börsen går upp 20 % och aktierna är övervärderade istället för när börsen går ner 20 % och det kryllar av billiga köpvärda aktier. Det är ännu ett skäl varför det är så bra att köpa efter en bestämd tidtabell månad efter månad. Man kan vara expert på olika räknemodeller och balansräkningar men om man inte tror på en positiv börs litar man mer till de negativa nyheterna, och man vågar inte investera. Vi måste ha tro på att världen ska överleva, att människorna ska fortsätta stiga upp på morgnarna och ta på sig byxorna och att företaget som syr byxorna ska ge vinst till aktieägarna! Vi måste tro att hela världen är full av hårt arbetande och uppfinningsrika människor. Det är denna stora bild vi måste fokusera på. Inte micro eller macro, utan den ännu större bilden; tro på människan!
Den amerikanska börsen hade under 70 år fram till 1993 haft 40 kursfall på 10 procent eller mer. Över tio kursfall var på över 30 procent! Men de återhämtades! Under dessa 70 åren har börsen stigit i genomsnitt 11 procent per år. Att inte investera på börsen därför man är rädd för börskrascher är inte ekonomiskt försvarbart. Börsen har alltid kommit tillbaka. Börskrascher är lika återkommande som en köldknäpp i Minnesota. De som vet att köldknäppen kommer kan köpa ännu mer aktier på rea än de som blir rädda och säljer i panik.
Princip 5 – ”Det är meningslöst att betala någon för att sätta på radion”
Betala inte någon annan för det du kan göra!! Man bör inte investera i obligationer, men om man vill göra det, låt ingen annan ta betalt för det… Åter igen talar sig Peter Lynch varm för varför man ska investera i aktier och inte i obligationer. En viktig skillnad mellan aktier och obligationer är att när företagen blir mer lönsamma får aktieägarna del av vinsterna, utdelningen höjs oftast när vinsterna höjs. Samtidigt finns det inte något företag sedan Medicis dagar som har belönat obligationsägare genom att höja räntan. Samtidigt krymper obligationens värde med inflationen. Därför är ett enkelt sätt att bygga upp en trygg portfölj att köpa företag som har ökat utdelningen i 10 år i rad. Behåll aktierna tills de slutar öka utdelningen. Många människor oroas dock att en börskrasch ska utplåna kapitalet, och därför köper de obligationer.
Jag kommer inte köpa obligationer… Och jag tänker inte någon annan investera mina pengar heller.
Princip 4 – ”Man kan inte se in i framtiden i backspegeln”
Det som är lite extra intressant är att boken skrevs 1993 och då hade ekonomerna en del att bekymra sig över; bl.a. Sovjets undergång och hålen i ozonskiktet. Många ekonomer hade domedagspredikningar som Peter Lynch inte tycker att man ska lyssna till. Han skriver om andra tidigare kriser som inte hade ruinerat jorden eller världens börser, t.ex. Iran-Irak-kriget etc. Man kommer aldrig att veta vad som händer, men mänskligheten har en förmåga att komma tillbaka. Därför ska man inte titta för noggrant i backspegeln.
Peter Lynch skriver flera gånger om att förutsättningen för att tjäna pengar är att inte skrämmas bort från dem; kunskap om aktier är meningslös om man saknar viljestyrka. Den som är rädd saknar ofta viljestyrkan att våga investera på börsen. Han skriver att den som fullständigt struntar i marknadsläget och robotmässigt investerar efter tidtabell månad efter månad, han eller hon kommer att klara sig bättre än de som försöker hitta bottnar och toppar.
Precis som Warren Buffett skriver Peter Lynch om att det blir fantastiska reapriser på aktier när börserna faller pga oro för världsekonomin. De som istället investerar stort när alla andra säljer kan dubbla sina förmögenheter ganska fort. Men, det är enklare sagt än gjort. Varje kris verkar nämligen värre än den förra och det blir svårt att bortse från de många dåliga nyheterna. Men, som han upprepar om och om igen, det bästa man kan göra är att investera efter tidtabell månad efter månad.
Det som är ironiskt med aktier är att människor mår så mycket bättre när börsen går upp 20 % och aktierna är övervärderade istället för när börsen går ner 20 % och det kryllar av billiga köpvärda aktier. Det är ännu ett skäl varför det är så bra att köpa efter en bestämd tidtabell månad efter månad. Man kan vara expert på olika räknemodeller och balansräkningar men om man inte tror på en positiv börs litar man mer till de negativa nyheterna, och man vågar inte investera. Vi måste ha tro på att världen ska överleva, att människorna ska fortsätta stiga upp på morgnarna och ta på sig byxorna och att företaget som syr byxorna ska ge vinst till aktieägarna! Vi måste tro att hela världen är full av hårt arbetande och uppfinningsrika människor. Det är denna stora bild vi måste fokusera på. Inte micro eller macro, utan den ännu större bilden; tro på människan!
Den amerikanska börsen hade under 70 år fram till 1993 haft 40 kursfall på 10 procent eller mer. Över tio kursfall var på över 30 procent! Men de återhämtades! Under dessa 70 åren har börsen stigit i genomsnitt 11 procent per år. Att inte investera på börsen därför man är rädd för börskrascher är inte ekonomiskt försvarbart. Börsen har alltid kommit tillbaka. Börskrascher är lika återkommande som en köldknäpp i Minnesota. De som vet att köldknäppen kommer kan köpa ännu mer aktier på rea än de som blir rädda och säljer i panik.
Princip 5 – ”Det är meningslöst att betala någon för att sätta på radion”
Betala inte någon annan för det du kan göra!! Man bör inte investera i obligationer, men om man vill göra det, låt ingen annan ta betalt för det… Åter igen talar sig Peter Lynch varm för varför man ska investera i aktier och inte i obligationer. En viktig skillnad mellan aktier och obligationer är att när företagen blir mer lönsamma får aktieägarna del av vinsterna, utdelningen höjs oftast när vinsterna höjs. Samtidigt finns det inte något företag sedan Medicis dagar som har belönat obligationsägare genom att höja räntan. Samtidigt krymper obligationens värde med inflationen. Därför är ett enkelt sätt att bygga upp en trygg portfölj att köpa företag som har ökat utdelningen i 10 år i rad. Behåll aktierna tills de slutar öka utdelningen. Många människor oroas dock att en börskrasch ska utplåna kapitalet, och därför köper de obligationer.
Jag kommer inte köpa obligationer… Och jag tänker inte någon annan investera mina pengar heller.
onsdag 10 mars 2010
Peter Lynch - Beating the Street (1)(Peter princip 1-3)
Efter att ha läst och skrivit om Warren Buffett så kände jag att det skulle vara kul att fördjupa mig i ytterligare en gurus visdom. Därför har det nu blivit dags för Peter Lynch och hans bok ”Beating the Street”. Hans portfölj Fidelity Magellan steg med 2700 % på tretton år (nära 30 % per år) och var till slut lika stor som Ecuadors BNP på 14 miljarder USD.
Peter Lynchs favoritaktier är små snabbväxande företag som varit lönsamma under några år och som bara fortsätter att växa. Hans strategi är att öka innehavet i de aktier som går bra och undviker långsamt växande företag. Han menar att det finns mängder av bra aktier och att det räcker med att hitta ett par, den som vänder på flest stenar hittar flest intressanta företag. Lyckas man i 60 % av sina placeringar är man duktig. Vi småsparare kan glädjas åt att han anser att småspararna lättare än de professionella förvaltarna kan hitta vinnaraktier genom att observera omgivningen och få en uppfattning om vilka företag som går bra.
I sin bok har Lynch skrivit ett antal principer som han hänger upp texten kring. Jag kommer här citera de första principerna och skriva om dessa.
Princip 1 ”Om operan vinner med 3-0 över fotbollen, vet du att det är något fel med ditt liv.”
Om man oftare går på arbetsrelaterade kvällsevenemang (operor) än vad man ser sina barns fotbollsmatcher så har det blivit fel i prioriteringarna. Det förvånade mig lite i början på inläsningen av denna bok att han skrev såpass mycket om hur viktigt det är att prioritera familjen och att tänka på att inte offra barnens barn- och ungdomstid för arbetet. Arbetet kommer alltid att finnas kvar, men barnen flyger snabbt sin kos. Av denna anledning, vid 46-års ålder, valde han därför att sluta som förvaltare eftersom han kände att han gick miste om sina barns liv. (Han fortsatte bara som styrelseledamot i ett antal ideella organisationer där han hjälpte dem att förvalta sitt kapital.)
Jag kan ju inte annat än hålla med. Jag vill självklart bli rik/förmögen/ekonomiskt oberoende, men om man aldrig får se barnen kanske pengarna inte är värda så mycket. Och för barnens del antar jag att de hellre vill ha föräldrarna närvarande än ett fett arv.
Efter denna inledning kommer han in på aktierna och hur man ska tänka vid sina investeringar.
Princip 2 ”Herrar som föredrar obligationer vet inte vad de går miste om”
Peter Lynch ratar bl.a. obligationer eftersom aktier är överlägset bäst att placera sina tillgångar i. Förr eller senare kommer alltid aktierna att vinna mot obligationer, bankränta eller vad det nu kan vara. Det spelar ingen roll om man investerar i large cap, middle cap eller small cap. Aktier kommer alltid att slå allt annat.
Peter Lynch är mycket uppmuntrande gentemot oss småsparare och amatörer. Han skriver att småsparare som ägnar lite tid åt att studera företagen i sin bransch kommer att slå 95 % av de professionella aktieförvaltarna.
Men det svåra är att blunda för världens bekymmer tillräckligt länge för att hålla kvar sina investeringar tills de lyckas. Det är modet (och inte intelligensen) som avgör hur bra det kommer att gå. En intelligent, men rädd, investerare kommer förmodligen bli bortskrämd från aktiemarknaden och kommer därför inte att kunna tjäna några pengar. Men som sagt, man kan aldrig ge några garantier, men ju kunnigare och modigare man är, desto större chanser har man att lyckas.
Princip 3 ”Investera aldrig i en idé som du inte kan rita en bild av.”
Regeln innebär att förvaltare måste undvika företag som man inte begriper. Principens ordalydelse kommer från att han fick kontakt med en sjundeklass i S:t Agnes School i en förort till Boston år 1990. Deras lärare ville bevisa att vem som helst kunde bli duktig på att investera utan att ha avancerade dataprogram eller dylikt. Denna klass överträffade under två år 99 procent av alla fonder. Deras portfölj steg med 70 procent jämfört med index som steg med 26 procent. Sjundeklassarna läste finanstidningarna och gjorde listor på spännande företag att investera i. Sedan gjorde de en utredning av dessa företag och bestämde vilka aktier de skulle välja. Eleverna var tvungna att kunna förklara exakt vad företagen gjorde innan de kunde välja aktien. Några exempel på vad de investerade i är Wal-Mart, Disney, Pepsi, Nike, McDonald’s och Pentech (pennor). Det var enkelt att rita dessa företag och produkter.
S:t Agnes-klassen skrev också upp ett antal investeringsregler. Här kommer dom.
Man måste låta pengarna vara kvar på aktiemarknaden under lång tid.
Ett bra företag ökar i allmänhet utdelningarna varje år.
Man bör diversifiera, för av fem aktier man väljer visar sig en vara mycket bra, tre hyfsade och en mycket dålig.
Bli inte kär i en aktie.
Man måste läsa läxan, innan man investerar.
Köp små företag på lång sikt.
Man bör inte köpa en aktie för att den är billig, utan istället för att man har stor kunskap om den.
Peter Lynch skriver också kraftfullt om att man måste investera efter en regelbunden tidtabell. Detta gör att man inte behöver gissa om marknaden är på väg upp eller ned. Och man ska inte heller köpa eller sälja på impuls. Det är 0fta mycket förödande för kapitalet. Man ska investera varje månad, samma datum, samma belopp. Det ska göras ”automatiskt”. Sedan behåller man aktierna vad som än händer. Som exempel nämner han några aktieklubbar i USA som, under börskrisen 1987, inte brydde sig om domedagsprofeterna utan fortsatte köpa aktier regelbundet. Det är lätt att bli bortskrämd från aktier, men om man investerar regelbundet kommer det alltid att löna sig.
Peter Lynch skriver också om ”femregeln” från NAIC (National Association of Investors Corporation). Denna innebär att man inte ska investera i färre än fem aktier. Han hävdar att av fem aktier går ofta en aktie dåligt pga oförutsedda problem, tre aktier utvecklas ungefär som förväntat och den femte aktien ger stor avkastning. Några andra regler från NAIC är att investera regelbundet och att inte ha fler aktier än man kan hålla sig informerad om. Vidare ska man lära sig hur man beräknar om en aktiekurs är låg, hög eller rimlig och hur man ska läsa en balansräkning för att ta reda på om ett företag har tillräckliga resurser för att överleva dåliga tider.
Boken är hittills mycket bra och intressant. Det ska bli spännande att fortsätta läsa och skriva om Peter Lynchs bok.
Peter Lynchs favoritaktier är små snabbväxande företag som varit lönsamma under några år och som bara fortsätter att växa. Hans strategi är att öka innehavet i de aktier som går bra och undviker långsamt växande företag. Han menar att det finns mängder av bra aktier och att det räcker med att hitta ett par, den som vänder på flest stenar hittar flest intressanta företag. Lyckas man i 60 % av sina placeringar är man duktig. Vi småsparare kan glädjas åt att han anser att småspararna lättare än de professionella förvaltarna kan hitta vinnaraktier genom att observera omgivningen och få en uppfattning om vilka företag som går bra.
I sin bok har Lynch skrivit ett antal principer som han hänger upp texten kring. Jag kommer här citera de första principerna och skriva om dessa.
Princip 1 ”Om operan vinner med 3-0 över fotbollen, vet du att det är något fel med ditt liv.”
Om man oftare går på arbetsrelaterade kvällsevenemang (operor) än vad man ser sina barns fotbollsmatcher så har det blivit fel i prioriteringarna. Det förvånade mig lite i början på inläsningen av denna bok att han skrev såpass mycket om hur viktigt det är att prioritera familjen och att tänka på att inte offra barnens barn- och ungdomstid för arbetet. Arbetet kommer alltid att finnas kvar, men barnen flyger snabbt sin kos. Av denna anledning, vid 46-års ålder, valde han därför att sluta som förvaltare eftersom han kände att han gick miste om sina barns liv. (Han fortsatte bara som styrelseledamot i ett antal ideella organisationer där han hjälpte dem att förvalta sitt kapital.)
Jag kan ju inte annat än hålla med. Jag vill självklart bli rik/förmögen/ekonomiskt oberoende, men om man aldrig får se barnen kanske pengarna inte är värda så mycket. Och för barnens del antar jag att de hellre vill ha föräldrarna närvarande än ett fett arv.
Efter denna inledning kommer han in på aktierna och hur man ska tänka vid sina investeringar.
Princip 2 ”Herrar som föredrar obligationer vet inte vad de går miste om”
Peter Lynch ratar bl.a. obligationer eftersom aktier är överlägset bäst att placera sina tillgångar i. Förr eller senare kommer alltid aktierna att vinna mot obligationer, bankränta eller vad det nu kan vara. Det spelar ingen roll om man investerar i large cap, middle cap eller small cap. Aktier kommer alltid att slå allt annat.
Peter Lynch är mycket uppmuntrande gentemot oss småsparare och amatörer. Han skriver att småsparare som ägnar lite tid åt att studera företagen i sin bransch kommer att slå 95 % av de professionella aktieförvaltarna.
Men det svåra är att blunda för världens bekymmer tillräckligt länge för att hålla kvar sina investeringar tills de lyckas. Det är modet (och inte intelligensen) som avgör hur bra det kommer att gå. En intelligent, men rädd, investerare kommer förmodligen bli bortskrämd från aktiemarknaden och kommer därför inte att kunna tjäna några pengar. Men som sagt, man kan aldrig ge några garantier, men ju kunnigare och modigare man är, desto större chanser har man att lyckas.
Princip 3 ”Investera aldrig i en idé som du inte kan rita en bild av.”
Regeln innebär att förvaltare måste undvika företag som man inte begriper. Principens ordalydelse kommer från att han fick kontakt med en sjundeklass i S:t Agnes School i en förort till Boston år 1990. Deras lärare ville bevisa att vem som helst kunde bli duktig på att investera utan att ha avancerade dataprogram eller dylikt. Denna klass överträffade under två år 99 procent av alla fonder. Deras portfölj steg med 70 procent jämfört med index som steg med 26 procent. Sjundeklassarna läste finanstidningarna och gjorde listor på spännande företag att investera i. Sedan gjorde de en utredning av dessa företag och bestämde vilka aktier de skulle välja. Eleverna var tvungna att kunna förklara exakt vad företagen gjorde innan de kunde välja aktien. Några exempel på vad de investerade i är Wal-Mart, Disney, Pepsi, Nike, McDonald’s och Pentech (pennor). Det var enkelt att rita dessa företag och produkter.
S:t Agnes-klassen skrev också upp ett antal investeringsregler. Här kommer dom.
Man måste låta pengarna vara kvar på aktiemarknaden under lång tid.
Ett bra företag ökar i allmänhet utdelningarna varje år.
Man bör diversifiera, för av fem aktier man väljer visar sig en vara mycket bra, tre hyfsade och en mycket dålig.
Bli inte kär i en aktie.
Man måste läsa läxan, innan man investerar.
Köp små företag på lång sikt.
Man bör inte köpa en aktie för att den är billig, utan istället för att man har stor kunskap om den.
Peter Lynch skriver också kraftfullt om att man måste investera efter en regelbunden tidtabell. Detta gör att man inte behöver gissa om marknaden är på väg upp eller ned. Och man ska inte heller köpa eller sälja på impuls. Det är 0fta mycket förödande för kapitalet. Man ska investera varje månad, samma datum, samma belopp. Det ska göras ”automatiskt”. Sedan behåller man aktierna vad som än händer. Som exempel nämner han några aktieklubbar i USA som, under börskrisen 1987, inte brydde sig om domedagsprofeterna utan fortsatte köpa aktier regelbundet. Det är lätt att bli bortskrämd från aktier, men om man investerar regelbundet kommer det alltid att löna sig.
Peter Lynch skriver också om ”femregeln” från NAIC (National Association of Investors Corporation). Denna innebär att man inte ska investera i färre än fem aktier. Han hävdar att av fem aktier går ofta en aktie dåligt pga oförutsedda problem, tre aktier utvecklas ungefär som förväntat och den femte aktien ger stor avkastning. Några andra regler från NAIC är att investera regelbundet och att inte ha fler aktier än man kan hålla sig informerad om. Vidare ska man lära sig hur man beräknar om en aktiekurs är låg, hög eller rimlig och hur man ska läsa en balansräkning för att ta reda på om ett företag har tillräckliga resurser för att överleva dåliga tider.
Boken är hittills mycket bra och intressant. Det ska bli spännande att fortsätta läsa och skriva om Peter Lynchs bok.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)