Under månaden som gick har jag kanske varit lite väl aktiv. Min grundidé är ju att vara tålmodig och inte göra för många förändringar. Men jag har ändrat i portföljen genom att sälja Axfood, Svolder och Midway. De två förstnämnda har gått plus 20 % sedan inköpet, men de har stått och stampat i det senaste. Tveksamt om de aktierna fortsätter upp. Midway har jag förlorat lite på. Jag har dessutom minskat i Öresund och SäkI. Öresund har förlorat en hel del i förtroende med HQ-krisen och SäkI flaggade för att inte ha så hög utdelning nästa år.
Jag har istället utökat i Avanza som jag tycker sköter sig oerhört väl. (Vad gäller Avanzas närmaste konkurrent så blir jag mer och mer missnöjd med deras courtage, bristande service och priser.) Avanza ökar vinsten och får fler och fler kunder varje månad. Jag har även utökat i Skanska som är ett jätteföretag med hög direktavkastning. Jag har köpt lite i Alliance Oil. Jag ser det som ett sätt att lära mig mer om råvarusidan. Och slutligen Nokia har gjort ”comeback” i portföljen. Nokias direktavkastning är mycket bra och jag tror att de nu med ny vd kan vända Nokias nedåtgående trend. (Och idag gläder Nokia börsen med en uppgång på nästan 4 %.)
Min portfölj ser ut som följer (värdet är idag 467 000 kr):
Ratos 16,2 %
H&M 12,4 %
Skanska 11,5 %
Tele2 10,9 %
Kinnevik 9,7 %
Avanza 8,7 %
Questerre 6,7 %
Öresund 5,5 %
Latour 4,0 %
Alliance Oil 3,2 %
SäkI 2,1 %
Om inget oförutsett händer (man vet aldrig med börsen eller om det dyker upp oförutsedda utgifter i privatekonomin) så hoppas jag att nästa milstolpe (en halv miljon) är uppnått innan årsskiftet.
torsdag 30 september 2010
torsdag 2 september 2010
Jobbkrisen är en bluff - Artikel av Linda Skugge
http://www.aftonbladet.se/debatt/article7712800.ab
Jobbkrisen är en bluff
Linda Skugge: Värst är ungdomarna som är för ”fina” för riktigt arbete
– Ge mig tjugo minuter så ska jag fixa ett jobb!
Så sa jag till Fredrik Eddahri (Big Fred) när han intervjuade mig för jobbgrillen.se. Säger man så blir folk jätteupprörda. För det finns ju inga jobb, sägs det.
Det finns inget som gör mig mer upprörd än unga som säger att politikerna måste skapa fler jobb. Det är så sorgligt att vi bor i ett land där så många på fullaste allvar tror att någon annan kan skapa jobb.
Jobb är ingenting du får – utan något du skapar och skaffar dig själv. Först börjar man med att skaka av sig sin fin-i-kanten-rock och lata attityd och sedan använder man sina två ben och går gata upp och gata ner och knackar på hos alla butiker och restauranger.
Sedan tonåren har jag alltid haft jobb. Jag har gjort allt från att sälja toalettbalar genom dörrknackning till att städa hotellrum. Jag har haft alla möjliga jobb, kassörska, au pair, jobbat på Posten, kafébiträde – jag har gjort allt! Jag är en förortsunge som utan utbildning och kontakter skaffade mig alla jobb själv.
Jag har aldrig ”fått” ett jobb. Jag har skapat mina jobb själv, genom fantasi och innovation och allra främst: jag har behållit mina jobb eftersom jag är pålitlig och alltid levererar och är tillgänglig.
I dag driver jag två bolag inom bok- och pr-branschen, vi söker ständigt folk, gärna unga människor. Men gång på gång måste vi säga upp dem för att de inte klarar av att jobba!
Det vanligaste är att de inte är tillgängliga. Alla snackar om att ungdomar ständigt är uppkopplade – ha, vilken jävla bullshit säger jag! De svarar vare sig på sms, mejl eller Facebook. Det har hänt flera gånger att unga människor vi anlitat helt gått under jorden.
Sedan påstår de att de är stresståliga och gillar att hugga i men efter endast någon vecka vill de inte gå ut och göra ett ärende för att det snöar och är för kallt.
Jag kan rada upp hur många exempel som helst på odugliga ungdomar.
Värst är de som är för ”fina” för riktigt arbete, de som sätter någon slags ”personlig integritet” främst. Som en tjej som skrev på min blogg att hon tycker att det är att ”sälja ut sin själ och integritet” att jobba på McDonalds och likställer McDonaldsjobb med att prostituera sig.
Vet ni vad jag gör på mitt jobb? Jo, jag sitter och copy-pastar mejladresser hela dagarna, packar goodiebags, åker omkring med min eventbil full av grovsopor och annan skit. Jag horar och drar ner brallorna hela dagarna.
Tror ni att det finns fina jobb utan grov- och horarbete så är det klart att ni inte kan behålla ett jobb eller ens få ett! Jag tycker att McDonalds verkar som ett alldeles utmärkt val av jobb, för om du är duktig blir du chef inom ett par månader. Och är du inte duktig åker du ut och då får du skylla dig själv.
För vem annars än du själv kan ansvara för att du missköter ditt jobb? Pappa? Staten? Kommer du inte i tid, finns du inte tillgänglig, håller du inte deadlines, gnäller du (listan kan göras lång) så är det ditt eget fel att du inte har något jobb.
För mig finns det liksom inget alternativ – jag måste ha in en viss summa pengar varje månad för att försörja barnen och då finns helt enkelt bara en väg att gå: att se till så att jag har tillräckligt mycket jobb. Och måste jag göra skitjobb/horjobb/kuljobb/tråkjobb/whatever så är det fullständigt underordnat. Jag behöver pengarna. Precis som ni. Punkt.
Hur svårt kan det vara?
Linda Skugge
Jobbkrisen är en bluff
Linda Skugge: Värst är ungdomarna som är för ”fina” för riktigt arbete
– Ge mig tjugo minuter så ska jag fixa ett jobb!
Så sa jag till Fredrik Eddahri (Big Fred) när han intervjuade mig för jobbgrillen.se. Säger man så blir folk jätteupprörda. För det finns ju inga jobb, sägs det.
Det finns inget som gör mig mer upprörd än unga som säger att politikerna måste skapa fler jobb. Det är så sorgligt att vi bor i ett land där så många på fullaste allvar tror att någon annan kan skapa jobb.
Jobb är ingenting du får – utan något du skapar och skaffar dig själv. Först börjar man med att skaka av sig sin fin-i-kanten-rock och lata attityd och sedan använder man sina två ben och går gata upp och gata ner och knackar på hos alla butiker och restauranger.
Sedan tonåren har jag alltid haft jobb. Jag har gjort allt från att sälja toalettbalar genom dörrknackning till att städa hotellrum. Jag har haft alla möjliga jobb, kassörska, au pair, jobbat på Posten, kafébiträde – jag har gjort allt! Jag är en förortsunge som utan utbildning och kontakter skaffade mig alla jobb själv.
Jag har aldrig ”fått” ett jobb. Jag har skapat mina jobb själv, genom fantasi och innovation och allra främst: jag har behållit mina jobb eftersom jag är pålitlig och alltid levererar och är tillgänglig.
I dag driver jag två bolag inom bok- och pr-branschen, vi söker ständigt folk, gärna unga människor. Men gång på gång måste vi säga upp dem för att de inte klarar av att jobba!
Det vanligaste är att de inte är tillgängliga. Alla snackar om att ungdomar ständigt är uppkopplade – ha, vilken jävla bullshit säger jag! De svarar vare sig på sms, mejl eller Facebook. Det har hänt flera gånger att unga människor vi anlitat helt gått under jorden.
Sedan påstår de att de är stresståliga och gillar att hugga i men efter endast någon vecka vill de inte gå ut och göra ett ärende för att det snöar och är för kallt.
Jag kan rada upp hur många exempel som helst på odugliga ungdomar.
Värst är de som är för ”fina” för riktigt arbete, de som sätter någon slags ”personlig integritet” främst. Som en tjej som skrev på min blogg att hon tycker att det är att ”sälja ut sin själ och integritet” att jobba på McDonalds och likställer McDonaldsjobb med att prostituera sig.
Vet ni vad jag gör på mitt jobb? Jo, jag sitter och copy-pastar mejladresser hela dagarna, packar goodiebags, åker omkring med min eventbil full av grovsopor och annan skit. Jag horar och drar ner brallorna hela dagarna.
Tror ni att det finns fina jobb utan grov- och horarbete så är det klart att ni inte kan behålla ett jobb eller ens få ett! Jag tycker att McDonalds verkar som ett alldeles utmärkt val av jobb, för om du är duktig blir du chef inom ett par månader. Och är du inte duktig åker du ut och då får du skylla dig själv.
För vem annars än du själv kan ansvara för att du missköter ditt jobb? Pappa? Staten? Kommer du inte i tid, finns du inte tillgänglig, håller du inte deadlines, gnäller du (listan kan göras lång) så är det ditt eget fel att du inte har något jobb.
För mig finns det liksom inget alternativ – jag måste ha in en viss summa pengar varje månad för att försörja barnen och då finns helt enkelt bara en väg att gå: att se till så att jag har tillräckligt mycket jobb. Och måste jag göra skitjobb/horjobb/kuljobb/tråkjobb/whatever så är det fullständigt underordnat. Jag behöver pengarna. Precis som ni. Punkt.
Hur svårt kan det vara?
Linda Skugge
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)