Lite om Ratos och varför det är min största post

Ratos är numera min största post i portföljen. En del av er läsare undrar varför just Ratos. Mitt svar på den frågan är bl.a. att jag gillar Ratos resultat under de senaste tio åren. Och jag gillar riskspridningen i Ratos och även det jag har läst om Arne Karlsson, vd:n, gillar jag. (Se t.ex. Veckans affärer nr 16 2010 och Tobias Schildfats bok Vägen till din första miljon.) En ytterligare detalj är att jag gillar bolag där man har ett par riktigt stora ägare, särskilt om det är en familj. Jag tror att engagemanget och ägandet blir mer långsiktigt då. Ratos största ägare är grundarfamiljen Söderberg.

En kort introduktion till Ratos. Arne Karlsson tog över VD posten på Ratos 1999. Ett av Arne Karlssons första stora beslut år 1999 var att göra om investmentbolaget till ett riskkapitalbolag. Orsaken var att han hade insett att investmentbolagsrabatten i stort sett var omöjlig att bli av med. Arne Karlssons nya inriktning innebar att de skulle sälja börsportföljen och investera pengarna i onoterade bolag. Sedan dess har Ratos värde ökat 1600 % och idag är värdet på bolaget 40 miljarder jämfört med 5 miljarder vid strategiändringen.

Arne Karlsson säger att den största värdeökningen sker genom förädling av företag och inte genom att köpa och sälja bolag. Ratos äger bolag framför allt i Sverige, men också övriga Norden. Övriga Europa däremot, har Arne Karlsson inte någon ambition att gå in i. Varje år omprövar Ratos ägandet. De bolag som man tror klarar en avkastning på 20 preocent behålls. Om man inte tror på 20 procents avkastning övervägs försäljning av bolaget. Men en försäljning har inget egenvärde i sig bland annat pga transaktionskostnaderna.

Arne Karlssons ledord för Ratos är man ”måste vara systematiserad och organiserad för att kunna vara kreativ och flexibel”. Detta gäller även privat. Han är en hängiven friluftsmänniska och orienterare och hans träningstider förs in i en träningsdagbok. Han säger också att om man är en trygghetsberoende person ska man inte bli VD.

I detta inlägg har jag inte skrivit något om nyckeltal eller siffror. Inlägget handlar mer av ”humankapitaldelen” av Ratos. Men det är iallafall en del av förklaringen.

En viktig skillnad mellan fattiga och rika

Det finns säkert många skillnader i tankesätt och levnadsstil etc. mellan fattiga och rika. Men en skillnad som jag för två år sedan fick upp ögonen för är det som Kiyosaki skriver om i sin bok Rich Dad, Poor Dad.

Han skriver att den stora skillnaden mellan fattiga, medelklass och rika är att de rika använder så mycket pengar de kan på att köpa tillgångar medan de fattiga köper skräp och krafs. Ofta lånar de fattiga dessutom till att köpa skräpet. På detta sätt har de ”köpt” skulder. (Detta tycker jag mig kunna se väldigt tydligt i tv-programmet ”Lyxfällan”.) Medelklassen köper kanske inte så mycket skräp, men de spenderar onödigt mycket pengar på konsumtion istället för investeringar. Ofta köper medelklassen för stora hus än vad de egentligen har råd med.

I min värld innebär denna kunskap (att man borde köpa tillgångar) att om man kan köpa så mycket aktier (eller ev. fonder) man kan så kommer man att bli rik så småningom. Jag har ännu inte kommit till den nivån att jag vågar investera i fastigheter eller bolag, men aktier går bra eftersom man kan köpa ett antal varje månad när lönen kommer.

Jag har tidigare kritiserat Kiyosaki för en hel del av hans andra attityder (jag tycker bl.a. att han har en nedlåtande attityd mot förvärvsarbete) men just denna detalj håller jag med om till 100 procent. Det är därför jag köper aktier så fort lönen kommer in på kontot; på detta sätt omvandlar jag mitt arbete till tillgångar.

Nästa detalj är att lära sig hur man ska placera pengarna, i vilka aktier/företag man ska investera i. Och där finns det mycket än att lära sig. Och det är därför jag bloggar själv och läser ”bli rik-bloggar” och aktiebloggar.

Tack för all kunskap ni delar med er av! MVH Svenskmillionaire