Ekonomiskt oberoende kontra välfärdsstaten

Jag läste i helgen en gammal artikel från Reader’s Digest oktober 1950 s. 32 ”Fable of the Gullible Gull”. Det är en mycket ”simpel” berättelse, men fruktansvärt bra och tankvärd. Trots att den är nästan 60 år gammal är den mer aktuell än någonsin.

”I St. Augustine i Florida svälter stora flockar fiskmåsar ihjäl trots att det finns gott om fisk, men måsarna vet inte hur de ska fånga fisken. Under flera ‘fiskmåsgenerationer’ har de försörjt sig på avskrädet som räkflottan i hamnen har lämnat efter sig. Nu har denna flotta flyttat. Räkfiskarna hade skapat en ‘välfärdsstat’ för fiskmåsarna. Fiskmåsarna bemödade sig aldrig om att lära sig att fiska själva och de undervisade aldrig sina barn i fiske. I stället ledde de sina små till räknäten. De vackra fiskmåsarna som nästan symboliserar friheten själv, svälter nu till döds på grund av att de gav efter för ’något-för-ingenting-myten’! De offrade sitt oberoende för allmosor. Alldeles för många människor är sådana. De ser inte att det är något fel i att plocka det härliga avskrädet från skattenäten som tillhör USA:s regerings ’räkflotta’. Men vad kommer att hända när staten har uttömt sina resurser? Vad händer barnen i kommande generationer? Låt oss inte bli lättlurade fiskmåsar. Vi måste bevara vår talang för att vara oberoende, vår gåva att skapa egna möjligheter, vår känsla för idoghet och vår sanna kärlek till oberoende.”

Att vilja ha och ta emot oförtjänta förmåner har blivit alldeles för naturligt i vårt samhälle. De politiska valens utgång beror ofta på vad kandidaterna lovar att göra med regeringens ekonomiska resurser för dem som röstar på dem. Bidragstagare röstar på det parti som lovar mest och eftersom de är så många ser några partier lättköpta röster framför sig. De länder som accepterar och tillämpar detta i en stat kommer göra medborgarna till inkompetenta soffpotatisar utan självrespekt.

Man ska vara självförsörjande och oberoende av andra för sin existens. Det är inte bara de styrande som gör sig skyldiga till detta. Många föräldrar gör sina barn till ”lättlurade måsar” genom att låta barnen göra vad de vill och genom att dela ut ”allmosor” från familjens ekonomiska resurser. Sådana handlingar från föräldrarnas sida är förödande för barnen än något samhällsprogram. Våra barn får bara pengar efter att de har gjort en insats i form av någon sorts arbete; städ, tvätt, trädgårdsarbete etc. Vi lär dom att man aldrig får pengar för ingenting, vill man ha pengar måste man jobba för det.