måndag 31 maj 2010

Portföljrapport maj 2010

Under månaden som gått har ”börspsyket” prövats lite. När portföljvärdet går från 410 000 kr till 350 000 kr är ju inte kul att se. Nu har portföljvärdet stigit till 385 000 kr genom insättningar, utdelningar och att kurserna har stigit något. Jag tycker att ”Warren Buffett-marineringen” som jag har försökt att genomgå det senaste året har gett effekt. Jag har hela tiden tänkt några år in i framtiden och tänkt på Warren Buffett, Peter Lynch och Aktiestinsens m.fl. med stenhårda börspsyken som tänker ”Köpläge!” när börsen dyker.

Det oroliga börsläget har gjort att jag ser målet om en halv miljon till årsskiftet som lite tveksamt, men jag hoppas fortfarande att det ska gå vägen. Det räcker att vi kan fortsätta spara ungefär som vi har gjort i det senaste och att portföljen stiger 5-8 procent (och inte sjunker) fram till årsskiftet.

Under månaden som gått har jag sålt Black Pearl och ökat i H&M, Kinnevik, Tele2 och Ratos. Antalet aktier är 13.

Portföljen ser nu ut som följer (den totala summan är 385 000 kr)
Ratos 17,2 %
H&M 14,0 %
Tele2 10,8 %
Kinnevik 10,5 %
Öresund 7,8 %
Questerre 7,0 %
SäkI 5,5 %
Avanza 5,0 %
Axfood 5,0 %
Latour 5,0 %
Lundbergs 4,6 %
Svolder 2,7 %
Midway 0,9 %
Likvid 3,9 %

lördag 1 maj 2010

Portföljrapport april 2010

Trots nedgången under de senaste veckorna är portföljvärdet fortfarande 410 000 kr pga en insättning på 18 000 kr och några tusen i utdelningar. Det är allt lite surt att värdet är densamma trots en stor insättning och utdelningar, men det är skönt att värdet inte kom under 400 000 kr’s gränsen när man väl har kommit över den.

Det känns skönt att man äntligen har börjat få utdelningar som har märkts. Jag har under våren varit en flitig användare av aktieutdelningskalendern på http://www.dollarkursen.com/
På aktieutdelningskalendern kan man se när företagen i Sverige (plus Norge, Finland och USA) normalt ger utdelningar. Jag har använt aktieutdelningskalendern när jag har planerat vilka aktier man ska köpa så att man köper de i rätt ordning. Det vore trist att köpa dem månaden efter utdelningen. En mycket bra bonus är att Aktiestinsens och Warren Buffetts portföljer står med där också.

Jag gjorde en del förändringar i portföljen under april månad. När jag tänker efter kanske jag har varit lite för aktiv. Jag vill inte göra för många transaktioner, både pga av skatt och courtage, men jag ville ha något färre antal bolag i portföljen och därför sålde jag hela mitt innehav i både Fabege och SCA. Jag gick lite i vinst på båda men de har stått och stampat i flera månader nu så det kändes rätt. Jag sålde också av lite Axfood aktier (ungefär 10 000 kr). Jag köpte aktier i Ratos, Öresund, H&M, Kinnevik, Avanza, Lundbergs och lite BlackPearl för pengarna jag fick från försäljningarna och insättningen. Under månaden som gick har Avanza gått sjukt bra, medan Questerre har backat ordentligt. Jag behåller Questerre ändå, jag tror att aktien går upp när gaspriset stiger.

Nu ser portföljen ut som följer (i storleksordning):
Ratos 14,1 %
Öresund 9,1 %
H&M 9,0 %
Kinnevik 8,0 %
Tele2 8,0 %
Blackpearl 7,8 %
Questerre 7,8 %
SäkI 5,5 %
Avanza 5,4 %
Latour 5,2 %
Axfood 4,8 %
Lundbergs 4,4 %
Svolder 2,7 %
Midway 1,0 %
Likvida medel 6,8 %

torsdag 15 april 2010

En milstolpe mot miljonen – 400 000 kronors gränsen är nådd

Nu har jag kommit över 400 000 kr gränsen, närmare bestämt 410 000 kr. Det känns som att man har passerat en viktig milstolpe mot miljonen.

Jag ska nu förtydliga mina portföljrapporter något och lägger till posten ”likvida medel”. Jag har under månaden använt en hel del av mina tidigare likvida medel och har nu 25 000 kr kvar som buffert. För de övriga 50 000 kr köpte jag H&M för ungefär 29 000 kr, Lundbergs för ungefär 11 000 och 10 000 kr till i Ratos.

Min tidigare relation till H&M var att jag köpte H&M när de stod i 285 kr och sålde ungefär vid 400 kr strecket. Att sälja i det läget var inte ett bra beslut inser jag nu. Jag bet i det sura äpplet och köpte in mig igen och tänker att jag aldrig ska sälja H&M mer. H&M kommer att vara en bra investering i framtiden och det känns som ett mycket stabilt företag som kommer att växa under många år framöver och ge oss aktieägare bra avkastning.

Ratos och Lundbergs köpte jag också för de är två mycket stabila investmentbolag som jag tror på.

Antalet papper jag har nu är 16 st. Jag har tänkt att helst inte komma över 20 st.

I storleksordning ser portföljen ut som följer:
Ratos 13,0 %
Questerre 9,5 %
Tele2 8,4 %
Axfood 7,3 %
H&M 7,2 %
Fabege 6,4 %
SäkI 6,1 %
Öresund 5,8 %
SCA 5,7 %
Latour 5,3 %
Blackpearl 5,2 %
Kinnevik 4,9 %
Lundbergs 2,8 %
Svolder 2,7 %
Avanza 2,5 %
Midway 1,0 %
Likvida medel 6,1 %

onsdag 31 mars 2010

Portföljrapport mars 2010

Portföljens värde idag är 390 000 kr (från 360 000 förra månaden) och ökningen kommer både från insättning av nytt kapital och en ungefärlig uppgång på 5 % på portföljvärdet. Om inte börsen sjunker alldeles för mycket kommer vi nå 400 000 kr innan sommaren som är vårt mål. Förhoppningsvis kommer vi upp till en halv miljon till årsskiftet.

Denna månad utökade jag posterna i Axfood och Ratos. Axfood är en mycket defensiv aktie som tickar på långsamt men säkert. Utdelningen är hög och stabil. (Den dag då man handlade Axfood utan utdelning sjönk aktien 5 %, vilket är mer än utdelningen. Lite anmärkningsvärt, tycker jag). Ratos är förmodligen Sveriges bästa investmentbolag som har haft fantastiskt resultat under de senaste åren. Utdelningen är också strax över 4 %. Jag har varken köpt nya bolag eller sålt något bolag under mars månad. Det känns bra att inte köpa och sälja för frekvent. Min strategi är att äga aktier i under 20 bolag, att inte byta dom för ofta och att kapitalet ska växa lugnt och fint och därför är det extra kul nu när man börjar se utdelningarna komma in på depåerna.

Det har varit lite psykologiskt jobbigt för min del med Questerre. Jag var upp nästan 50 % och nu är den nere på plus 7 %. Men jag håller den kvar, jag tror att det är bra att sitta still i båten.

De bolag jag har är desamma som förra månaden (i alfabetisk ordning)
Avanza
Axfood
Blackpearl
Fabege
Kinnevik
Latour
Midway
Questerre
Ratos
SCA
Svolder
Säki
Tele2
Öresund

Storleksordningen i min portfölj är följande:
Ratos 9,5 % (6,8 %)
Questerre 9,3 % (13,0 %)
Tele2 8,2 % (7,9 %)
Axfood 7,8 % (6,1 %)
Fabege 6,6 % (7,0 %)
Säki 6,4 % (6,3 %)
SCA 6,0 % (6,9 %)
Öresund 6,0 % (6,2 %)
Latour 5,6 % (6,7 %)
Kinnevik 4,9 % (4,9 %)
Blackpearl 4,8 % (5,5 %)
Svolder 2,8 % (2,5 %)
Avanza 2,4 % (2,5 %)
Midway 1,0 % (1,1 %)

torsdag 25 mars 2010

Alla kan bygga en egen pengamaskin - av Tobias Schildfat

”Vägen till din första miljon – Alla kan bygga en egen pengamaskin” av Tobias Schildfat heter den senaste boken jag har fått ögonen på. Jag älskar denna sortens böcker!

Även om innehållet till många delar liknar andra böcker i samma genre så är denna är riktigt bra!! Jag kan verkligen rekommendera den. Tobias Schildfat har flera egna uttryckssätt jag inte har läst tidigare och även om man kanske har läst själva innehållet tidigare så förklarar han det på ett nytt och personligt sätt. Den är till viss del skriven för att få folk att börja spara och investera, men för min del tycker jag inte att det stör; Det kan alltid vara bra att gå tillbaka till grunderna även om jag själv kanske inte längre är nybörjare (men det finns alltid massor att lära…).

Schildfat undrar i inledningen av boken varför det är så få människor som tycker att det är spännande att prata om ekonomi och aktier etc. Många blir bara stressade och illa till mods när temat kommer upp. Han har därför i stället börjat ställa frågan om vilka drömmar folk vill uppnå och vad de skulle vilja göra om de hade alla pengar de behövde. I det läget börjar människors ögon lysa och då säger han att om ni börjar engagera er i er ekonomi och bygger en ”pengamaskin” så kan ni nå era drömmar. Han skriver ”Ju fler människor som med hjälp av en stark egen ekonomi vågar välja sitt liv utifrån sin passion och skapande kraft, desto bättre tror jag att vår värld kommer att utvecklas.” En mycket intressant tanke.

Grunden till att bli rik är egentligen väldigt enkelt. Först måste man få in pengar. Och efter utgifter och räkningar måste man ha ett överskott. Till sist, överskottet ska investeras. Det viktiga är att man inte måste ha ett gigantiskt överskott. Det räcker att det iallafall är lite. Sedan kan detta växa långsamt men säkert. Många börjar inte spara för att det ändå är så lite. Fel tänkt. Tänk om! Ett litet överskott är ett överskott och ett litet underskott är ett underskott. Och det är med överskott man får byggnadsmaterialet till en pengamaskin. Med underskott kan man aldrig bli ekonomiskt fri.

När Schildfat gick på lågstadiet fick han höra om Spara och Slösa (jag kommer också ihåg detta från lågstadiet) och han tycker att systrarna borde kompletteras med systern Investera. Det intressanta med Investera är att hon både sparar och slösar. Det viktiga är att göra det i rätt ordning. Först sparar man tills man, genom att investera, har byggt en pengamaskin. Och sedan, när pengamaskinen ger tillbaka pengar, kan man ”slösa” och unna sig saker. Man måste därför inte välja mellan att spara och slösa, man kan få båda delarna.

Ett sätt att få överskottet att växa varje månad är att se över alla utgifterna. Kan man klara sig på billigare boende, billigare bil, färre utgifter? Om man bor billigt under några år, kan man sedan få råd med sitt riktiga drömboende.

Jag får fortsätta snart igen, har läst halva boken hittills. (Boken är sprillans ny och kostar 158 kr på Adlibris.)

onsdag 24 mars 2010

Peter Lynch - Beating the Street (3)(Peters princip 6-7)

Peter Lynch är mycket positiv till aktiebörsen. Han skriver att aktiemarknaden är nådig – klantarna får alltid en ny chans! Vid några tillfällen missade han några chanser där han var inne på att köpa aktier för en dollar styck, men avstod, för att sedan se aktien stiga till 30 dollar. Hans värsta miss var ett företag som kostade 25 cent per aktie som sedan steg till 65 dollar (Home Depot). Men, som han säger, det kommer alltid nya chanser!

Peter Lynch betonar flera gånger att ”Man måste behålla aktiefonder (aktier) för att tjäna pengar på dom”. Det är enda sättet. För de människor som skräms bort av aktier så är det ingen lösning att investera i aktiefonder. När aktiekursen går ner ger det oss ett köpläge med reapris, man ska inte sälja då utan istället ska man köpa mer.

Princip 6 – ”Om man ändå vill välja en fond, kan man lika gärna välja en som är bra.”

Ett problem med aktiefonder är att bara 25 % av fonderna är bättre än index. Detta innebär att 75 % är sämre än index. Peter Lynch har några teorier om varför det är så. Teori 1 – aktieförvaltarna är helt enkelt urusla. Teori 2 - aktieförvaltarna låtsas tänka själva men vågar inte avvika från index för mycket och resultatet blir sämre än index. Teori 3 – många utländska investerare köpte de stora och välkända företagen (de indextunga) och gjorde att just index gick upp. (De som hade aktier i mer okända företag hamnade därför på efterkälken). Teori 4 – indexfonderna är en självuppfyllande profetia. Många stora institutioner investerar i de stora indextunga aktierna och därför stiger indexfonderna bättre än de övriga. Personligen tror jag att alla teorierna kan vara förklaringen på många olika fonder.

Peter Lynch skriver att han inte hade någon särskild strategi när han investerade mer än att han tittade på företagens siffror och detaljer och köpte de företag som verkade bäst. Ofta köpte han de företag som konkurrenterna hade mest respekt för. Han sökte också efter företag som marknaden hade förbisett och undervärderat. Det går alltid att hitta undervärderade företag! skriver han.

Han investerade sällan i företag som han inte förstod. Han upprepar sitt råd om att alla borde investera i den bransch han/hon arbetar. Där har man en chans att förstå vilket företag som är bäst. Om man jobbar inom detaljhandeln eller bankerna borde man kunna bedöma vilka av bolagen som är konkurrenskraftigast. Personligen tycker Peter Lynch sig se att småbolagsfonder alltid vinner på sikt. Men då gäller det att ha tålamod eftersom det kan ta ett par år innan kursstegringen på småbolagen kommer igång ordentligt. Peter Lynch har också en teori om att alla sektorer av aktiemarknaden till slut kommer i ropet och därför ska man investera i det som har varit impopulärt ett tag.

Lite självkritik unnar han sig, han skriver att under hans första år hände det att han ”drog upp blommorna och vattnade ogräset” (ett uttryck som sedan Warren Buffett frågade om han fick tillåtelse att använda sig av). När Peter Lynch hittade ett företag som han gillade bättre än de han hade i portföljen köpte han detta företag och sålde ett annat. Men när han ser i backspegeln anser han att han sålde ofta för fort. Han övergav ibland några mycket bra företag för att köpa några sämre.

Sammanfattning av fondstrategierna (som jag också tycker kan översättas till aktiestrategier) är:

Placera så mycket pengar du kan i aktiefonder (aktier).
Fördela pengarna mellan tre och fyra kategorier av aktiefonder (aktier). På det sättet kommer du alltid ha pengar investerat i den bästa kategorin.
När du sätter in nya pengar i sin depå bör man satsa dem på den aktiefond (aktie) som är den bästa inom sin sektor men i den där branschen har kommit efter.
Byt inte aktiefonder (aktier). Håll dig till några stycken och flytta inte runt pengarna. Det är bättre att hålla sig till samma fonder/aktier hela tiden och inte försöka rida på olika vågor och köpa och sälja. Ett sådant beteende skadar bara nettoförmögenheten.

Nu går vi till nästa princip.

Princip 7 – ”Ett bolags kontorslyx står i direkt proportion till styrelsens ovilja att ge utdelningar.”

Under sina aktiva år gjorde Peter Lynch många företagsbesök och efter att ha besökt Taco Bells huvudkontor (som såg ut som en bilverkstad) formulerade han ovanstående princip. Man ska undvika företag som tycker det är oerhört viktigt att huvudkontoret ser bra ut, på bekostnad av utdelningarna. Huvudsyftet för företagsledningen måste vara att ge tillbaka till ägarna så mycket som möjligt.

måndag 15 mars 2010

Peter Lynch - Beating the Street (2) (Peters princip 4-5)

Beating the Street är mycket intressant som levandegör aktietänket mycket bra. Jag kan verkligen rekommendera den. Vi fortsätter:

Princip 4 – ”Man kan inte se in i framtiden i backspegeln”

Det som är lite extra intressant är att boken skrevs 1993 och då hade ekonomerna en del att bekymra sig över; bl.a. Sovjets undergång och hålen i ozonskiktet. Många ekonomer hade domedagspredikningar som Peter Lynch inte tycker att man ska lyssna till. Han skriver om andra tidigare kriser som inte hade ruinerat jorden eller världens börser, t.ex. Iran-Irak-kriget etc. Man kommer aldrig att veta vad som händer, men mänskligheten har en förmåga att komma tillbaka. Därför ska man inte titta för noggrant i backspegeln.

Peter Lynch skriver flera gånger om att förutsättningen för att tjäna pengar är att inte skrämmas bort från dem; kunskap om aktier är meningslös om man saknar viljestyrka. Den som är rädd saknar ofta viljestyrkan att våga investera på börsen. Han skriver att den som fullständigt struntar i marknadsläget och robotmässigt investerar efter tidtabell månad efter månad, han eller hon kommer att klara sig bättre än de som försöker hitta bottnar och toppar.

Precis som Warren Buffett skriver Peter Lynch om att det blir fantastiska reapriser på aktier när börserna faller pga oro för världsekonomin. De som istället investerar stort när alla andra säljer kan dubbla sina förmögenheter ganska fort. Men, det är enklare sagt än gjort. Varje kris verkar nämligen värre än den förra och det blir svårt att bortse från de många dåliga nyheterna. Men, som han upprepar om och om igen, det bästa man kan göra är att investera efter tidtabell månad efter månad.

Det som är ironiskt med aktier är att människor mår så mycket bättre när börsen går upp 20 % och aktierna är övervärderade istället för när börsen går ner 20 % och det kryllar av billiga köpvärda aktier. Det är ännu ett skäl varför det är så bra att köpa efter en bestämd tidtabell månad efter månad. Man kan vara expert på olika räknemodeller och balansräkningar men om man inte tror på en positiv börs litar man mer till de negativa nyheterna, och man vågar inte investera. Vi måste ha tro på att världen ska överleva, att människorna ska fortsätta stiga upp på morgnarna och ta på sig byxorna och att företaget som syr byxorna ska ge vinst till aktieägarna! Vi måste tro att hela världen är full av hårt arbetande och uppfinningsrika människor. Det är denna stora bild vi måste fokusera på. Inte micro eller macro, utan den ännu större bilden; tro på människan!

Den amerikanska börsen hade under 70 år fram till 1993 haft 40 kursfall på 10 procent eller mer. Över tio kursfall var på över 30 procent! Men de återhämtades! Under dessa 70 åren har börsen stigit i genomsnitt 11 procent per år. Att inte investera på börsen därför man är rädd för börskrascher är inte ekonomiskt försvarbart. Börsen har alltid kommit tillbaka. Börskrascher är lika återkommande som en köldknäpp i Minnesota. De som vet att köldknäppen kommer kan köpa ännu mer aktier på rea än de som blir rädda och säljer i panik.

Princip 5 – ”Det är meningslöst att betala någon för att sätta på radion”

Betala inte någon annan för det du kan göra!! Man bör inte investera i obligationer, men om man vill göra det, låt ingen annan ta betalt för det… Åter igen talar sig Peter Lynch varm för varför man ska investera i aktier och inte i obligationer. En viktig skillnad mellan aktier och obligationer är att när företagen blir mer lönsamma får aktieägarna del av vinsterna, utdelningen höjs oftast när vinsterna höjs. Samtidigt finns det inte något företag sedan Medicis dagar som har belönat obligationsägare genom att höja räntan. Samtidigt krymper obligationens värde med inflationen. Därför är ett enkelt sätt att bygga upp en trygg portfölj att köpa företag som har ökat utdelningen i 10 år i rad. Behåll aktierna tills de slutar öka utdelningen. Många människor oroas dock att en börskrasch ska utplåna kapitalet, och därför köper de obligationer.

Jag kommer inte köpa obligationer… Och jag tänker inte någon annan investera mina pengar heller.